Nu börjar det bli advent här hemma. 

Känns som att jag spenderat hela dagen vid strykbrädan, eller känns, jag tror fasen att det är så. 

Köpte ju nya gardiner till vardagsrum och sovrum igår. Och jag visste när jag köpte dom till vardagsrummet att jag skulle hata dom. 

Tror det var polyester eller nått, finns det nått värre att stryka. Tycker man håller på som satan och är nogrann och ändå ser det ut som kattskit när man är klar. 

Men men nu är det nya gardiner uppe i alla rum och adventsbelysning i alla utom sovrummet, behöver köpa nått till sovrummet, då en ljusstake verkar vara konstig och lyser tokstark. 

Erik åkte iväg gör kanske 3 timmar sen för att handla och tvätta bilen och han kom just innanför dörren. 

Då hade han varit på lite fler ställen. 

Han hade bland annat köpt en present till mig den lille rackaren! 

Muggar som jag såg på dollar för ett tag sedan som jag tyckte var jättefina. 

6 st kom han hem med! 

Och en varsin munk! 

gott! 

Tack snälla ♥    

Erik sa till mig inne på Ikea att jag var känslig. 

Jag vet inte riktigt vad han menar. 

Bara för att jag blir tårögd när jag hittar ljus som doftar ljus. 

Bara för att jag blir tårögd när jag går in i ett stort hav av massa julsaker som får min kropp att fyllas med den bästa känslan i världen, värme. 

Blir alldeles varm i kroppen av julen och vad julen för med sig! 

Jag älskar julen, tycker det är bra mkt bättre än min födelsedag. 

Julen är fylld av värme, mysfaktorn är på max, man umgås och bara mår bra tillsammans för det mesta. 

visst har det funnits jular som jag helst vilja glömma också, men over all tycker jag att julen är en underbar tid och jag blir otroligt glad varm och tårögd över att jag lyckas göra tokfina lussekatter. 

Jag blir tårögd av att Erik laddar hem Mupparnas Julsaga, trots att jag sett den tusen gånger så gråter jag alltid på dem

Älskar att krypa ner i soffan och kolla på en julfilm som man vet precis hur den kommer gå. 

Men det är sjävla känslar man får i kroppen utav filmen, doftljusen och mupparnas julsaga. 

Jag vill ha snö på marken, så det knarrar under mina sulor! 

Jag vill att alla sätter upp sina julstjärnor i fönstern så att det lyser fint när jag skall gå hem från jobbet på kvällen.

Känslig? Nä inte jag inte! 

satan va trött jag är nu. Fast inte i ögonen utan i kroppen. 

Idag har jag och Erik varit lediga tillsammans, sjukt skönt att få lite längre helg med varandra ibland. 

Vi klev upp runt 10 idag tror jag. 

Jag började fundera på om jag skulle börja göra lite jul, göra lite lussebullar och så. 

Dagen har innehållit följande:

Rusta besök

Jula besök

Valbo besök

Ica maxi Besök.

Bakande

Sjungande till Lars Vegas Trios julskiva (förlåt jag tjuvstartade). 

Gjorde lussekatter på en sats deg och sedan gjorde jag bullar av en sats. 

I bullarna hade jag smör, mandelmassa och socker. Och i den ena hade jag russin i degen också. 

Tycker det är sjukt kul att baka och jag bara längtar efter att få börja göra lite julgodis. 

Kanske man kan hinna lite sånt på söndag, få se om man ens orkar det. 

Imorgon skall jag byta gardiner och sätta upp julstjärnor, Erik funderade även om vi skulle åka till Våla en sväng. 

Får se vad som händer helt enkelt. 

som att det inte räckte med att förkylningen gör att jag snorar. 

Brorerik länkade till en låt på facebook som han skrev i samband med att pappa fick hjärnblödning. 

Nu sitter jag och jag tror att jag har lyssnat på låten 10 gånger eller nått sånt, jag bara sitter och stirrar på hur långt det är kvar så att jag kan spela den på nytt. 

Alla känslorna som man kände när allt hände bara kommer igen och på nytt. 

När Brorerik ringde från Värmland och sa att pappa åkt iväg i ambulans och vi inte visste vad som hänt och vart han åkt. 

Jag började ringa runt till alla sjukhus, hälsovårdcentraler jag kunde komma på, och ingen hade fått in honom, ingen. 

alla bad mig ringa senare eftersom att han kanske inte hunnit komma in ännu. 

Tillbaka in och försöka jobba men det blev inte många knop gjorda. 

Avvaktade i ca en timme och sedan gick jag ut i kylan och började ringa runt igen. 

sista stället som jag pratade med var Bollnäs och där var han. 

vilken jävla lättnad. 

Från att fått infon från Erik att han åkt iväg till att få veta vart han var, gick det säkert 3-4 timmar. 

Jag fick lämna mitt nummer till läkaren som ringde upp mig, bara för att vara säker att jag var jag. 

Och när han sa till mig att pappa hade fått hjärnblödning kändes det som att hela världen rasade ihop. Det kändes som att det var en jävligt tidigt och  jävligt dåligt aprilskämt. 

Min farmor dog av hjärnblödning så jag såg värsta senariot framför mig.

Att sedan ringa runt till alla nära, Erik, Tarja, Mamma, Faster kändes som att jag var en läkare som berättade den hemska nyheten.

Jag gick in och avslutade mina program på datorn, pratade  med min chef, och då kunde jag inte hålla tårarna borta, det brast, med all rätt. 

Tog ut semester resten av dagen och gick hem. 

Kommer ihåg att jag höll på att sluta röka, så det första jag gjorde när jag gick hemåt var att köpa ett paket cigaretter. 

Tände en cigarett som jag fick kasta på en gång, för den blev blöt av alla tårar som föll ner. 

Jag startade datorn när jag kom hem, och bara satt och kollade på den, på köksbordet blev det en stor pöl. 

Jag kände att jag var hungrig men hade inte ens lite ork i kroppen för att göra mat. 

Utanför såg jag att mamma kom gåendes som sa att nu ska vi åka till bollnäs. 

Sagt och gjort följde jag med mamma hem till trönö, vi ringde till ing-mari som vi träffade på hägers och sedan åkte vi mot bollnäs. 

När vi fick komma in och träffa pappa så kändes det inte som honom, det var så otäckt att se honom med slangar och aparater i varenda ende av rummet. 

Jag tror inte att jag var lika pratig som jag brukar vara, jag hade väligt svårt att smälta allt. 

Att pappa låg där så himla hjälplös, Man kunde inte göra ett dugg för att hjälpa till.

När vi lämnade sjukhuset så kände jag mig inte speciellt lättad, allt  kändes bara som världens största marddröm som man bara ville väckas ur. 

Dagen efter var det pappas födelsedag, pappas bror och syster skulle åka och hälsa på och frågade om jag ville följa med. 

Och så gärna som jag ville säga ja, så fick jag en stor jävla klump i magen som jag fortfarande har så himla dåligt samvete för. 

Jag följde inte med för att hälsa på pappa när han låg där, Erik var i värmland, han kunde inte åka, men jag borde ha åkt, jag borde ha varit där, jag är hans dotter och jag borde ha varit vid hans sida, jag borde ha funnits där med honom. 

Erik hade börjat planera att han skulle komma hem ifrån värmland vilket han gjorde, om jag inte minns helt fel så kom han hen den 10/2, när han själv fyller år. 

Så vi åkte till pappa pch hälsade på honom, och det var en enorm lättnad, han hade fått flytta från maskinrummet, han hade inte massa aparater inkopplade, och han skämtade som pappa brukade göra, han var uppkäftig som han brukar vara. 

Och först då kändes det som att det kommer fixa sig, när man fick se honom, utan all elektronik. 

Jag vet inte hur jag skall avsluta detta inlägg, jag vet egentligen inte varför jasg skrev det heller, men jag kände bara en massa jävla känslor, som jag ar tvungen att få ur mig. 

Novoqane - Coming Home by jajje

ett sug av att blogga just nu men har ingen aning om vad jag skall blogga om. 

Jag sitter just nu i köket, med ryggen mot diskbänken som skulle behöva röjas, men vem orkar en söndagkväll med en näsa som beter sig som en droppande kran som det inte går att få stopp på. 

Tittar jag till vänster så ser jag en toalettdörr som står på glänt för att lilla selma ska kunna komma in och göra sina behov, eller lägga sig på golvet där inne och mysa. 

Jag ser in till vardagsrummet där det lyser lite i taket från fönsterlampan som måste  vara tänd. 

Jag ser hur gardinerna glittrar utav ljuset. 

Jag vet att det är massa levande ljus tända där inne. Det fixade Erik när jag var i duschen. 

När jag tittar mot höger så är det första jag ser mig jävligt fula basilika som jag borde kasta. Den står ute på balkongen och tycker tydligen inte om kyla. 

Finns fler saker som borde kastas där ute. 

Massa tomma ciggpaket, andra vissna blommor och sånt som man inte ser varje dag och därav väljer att låssas som om det inte finns. 

Hänger även en regnponcho på tork där ute. Den har hängt där för att torka säkert i 2 månader. 

Undrans om den är torr ännu. 

Länge ut så ser jag lampor som lyser. 

Jag tycker det är underligt att när det är höst, så har man egentligen det inte speciellt upplyst i fönsterna. Men jävlar när det blir advent då kommer det upp underbart fina stjärnor och stakar i de flesta fönster som lyser hela tiden. 

Det är nått av det mysigaste med december månad tycker jag. 

När man går ute och tittar i alla fönster och det lyser så fint där. Det ser så varmt och stämningstfullt ut i alla fönster med en julstjärna eller stake i. 

Ja kanske inte i polishusen, där tycker jag bara allt ser kallt ut.

Men jag tror nog att anledningen till att jag tycker det ser så varmt och mysigt ut är nog för att hjärnan börjar vandra, man börjat tänka på vad som kommer hända. 

Jag tycker julen är en väldigt mysig tid. 

Man umgås, träffas, har trevligt, äter gott och för det mesta bara mår bra. 

Förra julen var nog den första som jag mådde riktigt bra och njöt av julen, sedan mina föräldrar skilldes. 

Då var vi nämligen alla tillsammans.

Den enda som saknades var Berik, men han vill förstås vara med sin sida och det förstår jag. 

Den dagen jag väljer att inte vara med min sida på julen har jag nog fått nått psykiskt fel av nått slag. 

Och sedan så kommer ju nyår, det har ju också blivit en lite mer speciell dag nu. 

Tidigare när jag jobbade med casinoverksamhet så fick man välja, vill du jobba över julen eller över nyår? 

Jag valde alltid att jobba över nyår, för det fanns inte för mig att inte vara med familjen på julen. 

Jag hade ju heller aldrig några problem att få igenom det eftersom att jag tydligen var den enda som resonerade så. Resterande ville vara ute och supa på nyår, det tackar förstås bara jag för! 

Nu så "firar" jag och Erik vår årsdag på nyår, vilket är mys, det är ju också ett lätt datum att komma ihåg. 

Och dagen efter nyår fyller Erik år, så det är mycket att fira. 

Förra året körde vi korvkalas vilket var otroligt härligt tyckte jag. 

Visst var det lite trångt, visst var det varmt, men helvete va trevligt och mysigt vi hade det också, en toppen dag och kväll. 

Jävlar va långt man kan skriva utan någon plan ändå. 

Usch jag måste sluta kolla bakåt, jag får panik när jag kollar på alla kastruller och sånt som skall diskas. 

Gjorde porterstek till middag ikväll och då går det åt några kastruller och massa redskap. Fast jag tror att jag är mästare på att dra ner saker när jag lagar mat. 

Jag brukar ibland kunna förbereda saker, och då menar jag inte typ delmoment i matlagningen som typ att, kycklingen måste ligga i kryddblandningen i 7 olika bunkar innan den kan tillagas, utan mer, aa jag skall ha 2 hackade lökar till maten, då hackar jag den nu och lägger den i en bunke. 

Hacka lök, jääävlar va jag är bra på det. 

Allvarligt, jag är grymt duktig på att finhacka lök, vet inte varför men så är det bara. 

Nu kom Erik att sa godnatt, vilket betyder att denna gången skall han somna i sängen och inte på golvet. 

Jag ska väl också gå och lägga mig tror jag. 

Vet inte om jag skall jobba imorgon eller inte. 

Det hade väl varit en sak om man arbetade med att bygga flygplan (hahahaa) som Erik gör. Men skall jag sitta och snora, hosta, nysa i telefonen i morgon när jag pratar med kunden så vet jag ju vad jag kommer få för resultat på nöjd-kund-indexet sedan. 

Nä nu får det vara nog med flum för idag! 

Enjoy! 

eller föresten, jävlar va med läsare jag hade på förra inlägget, kan det bero på min fina rubrik?

Kanske skall börja döpa alla inlägg till knulla och bli rik på att blogga! 

Slog mig nu att det är ganska så precis i mitten av november idag. 

Några dagar till om vi ska vara jävligt petiga. 

Då började jag tänka tillbaka om jag kunde komma ihåg vad jag gjorde förra november, och ännu förra. 

Ännu förra november, dvs för två år sedan, Hade Miss D, brytit upp med någon som jag inte ens kommer ihåg vad han heter, för så viktig var han. Hon höll på för fullt att måla i sin lilla etta kommer jag ihåg. 

Jag kommer också ihåg att det var november som jag och Berik fick kontakt med varandra. 

Vi fick kontakt med varandra på någon slags dejting sida om man kan kalla det för det. Tror inte man kan det. 

Så jag kallar det istället för just det sidan hette, klubb6. 

Blev med där för vääääldigt länge sedan, när jag blev sexuellt aktiv, och sedan så har jag varit kvar där. 

Gjorde egentligen ingenting där kan jag säga. 

Det var inte som om jag satt och glodde på karlar som visade kuken på bild, men det hade bara blivit att jag var kvar. 

som tjej på den sidan fick man vääääldigt många mail varje gång man loggade in. 

Det hörde inte till vanligheterna att jag svarade på nått mail med tanke på att de flesta var en invit till en "kärleks"akt. 

En dag i november så hade jag fått ett mail ifrån någon, jag kommer inte ihåg riktigt vad som stod i mailet, men jag svarade på det, och då tyder det på följande saker:

1. det var inte någon slags invit.

2.. Personen hade inga kukbilder

3. Personen skrev nått roligt, vettigt, konstigt 

4. Personen hade inga sexuella inslag på sin sida. 

Så jag svarade på det mailen, och strax där efter fanns han på min msn, hade mitt telefonnummer, var igång och kommentera inne på min blogg. 

(ni har väl antagligen redan fatta att det var berik hoppas jag) 

Mitt intresse tror jag egentligen var ganska så svalt ifrån början, pratade mest för att lära känna honom, och jag var rätt så reserverad också med tanke på att jag hade min paus som jag skrivit om förut. 

Jag ville minsann inte få kontakt med någon pga att jag inte ville riskera dealen som jag gjort med mig själv. 

Vi fortsatte och prata, mest hej hur är det, hur mår du, vad har du gjort, vad ska du göra för mat, och också massa andra saker som man pratar om. Jag märkte dock mer och mer hur nyfiken jag var på honom, att vi hade rätt så mycket vi tyckte lika om, att vi hade liknande planer i livet. 

Tillslut så var det den 25/12-09 och vi bestämde att vi skulle träffas. 

Och jävlar va bra det blev! 

Jag var ju ganska närvös igår att jag skulle gå upp på vågen eftersom att jag bara äter massa skrot när jag är sjuk. 

mitt matintag igår var rostmackor, dumle, pan pizza och risifrutti. 

Men trots detta hade jag gått ner ytterligare 2 hg. Så nu har jag gått ner 13,4 kg. 

Skitkul att se att vågen äntligen rör sig igen, finns inget värre än när man tränar, försöker tänka på vad man äter och det inte syns någon stans. 

Bara hoppas på att jag blir frisk snart så jag får stå på brädan igen.