är det skönt att kunna kolla på sådana här kommentarer ifrån en utav cheferna:

"Hej Emma!
Jag sammanfattar gårdagens medlyssning nedan. 

Positivt:
- duktig på uppdraget
- mycket trevlig ton på rösten!
- analyserar kunds problem och hittar bra helhetslösningar
- ger mycket bra information till kund i vilka steg han ska gå igenom i felsökningen så att denne ska slippa återkomma i onödan
- visar lagom mycket empati för kund och vänder snabbt kund genom att använda ett positivt språk och att fokusera på lösningen av problemet
- mycket tydliga instruktioner/förklaringar till kund!
- sökte säljmöjligheter på alla kunder och gör snygga övergångar till sälj
- styr samtalen bra och är effektiv
- stannar inom våra serviceramar
- bra simultanförmåga

Att tänka på:
- fortsätt att kämpa på med säljet
- alltid fråga om kund vill ha hjälp med något mer
- alltid fråga om kund är nöjd

Att medlyssna med dig var en fröjd! :-) Allt flöt på bra och du är en enorm tillgång till uppdraget!"

Nu börjar det bli advent här hemma. 

Känns som att jag spenderat hela dagen vid strykbrädan, eller känns, jag tror fasen att det är så. 

Köpte ju nya gardiner till vardagsrum och sovrum igår. Och jag visste när jag köpte dom till vardagsrummet att jag skulle hata dom. 

Tror det var polyester eller nått, finns det nått värre att stryka. Tycker man håller på som satan och är nogrann och ändå ser det ut som kattskit när man är klar. 

Men men nu är det nya gardiner uppe i alla rum och adventsbelysning i alla utom sovrummet, behöver köpa nått till sovrummet, då en ljusstake verkar vara konstig och lyser tokstark. 

Erik åkte iväg gör kanske 3 timmar sen för att handla och tvätta bilen och han kom just innanför dörren. 

Då hade han varit på lite fler ställen. 

Han hade bland annat köpt en present till mig den lille rackaren! 

Muggar som jag såg på dollar för ett tag sedan som jag tyckte var jättefina. 

6 st kom han hem med! 

Och en varsin munk! 

gott! 

Tack snälla ♥    

Erik sa till mig inne på Ikea att jag var känslig. 

Jag vet inte riktigt vad han menar. 

Bara för att jag blir tårögd när jag hittar ljus som doftar ljus. 

Bara för att jag blir tårögd när jag går in i ett stort hav av massa julsaker som får min kropp att fyllas med den bästa känslan i världen, värme. 

Blir alldeles varm i kroppen av julen och vad julen för med sig! 

Jag älskar julen, tycker det är bra mkt bättre än min födelsedag. 

Julen är fylld av värme, mysfaktorn är på max, man umgås och bara mår bra tillsammans för det mesta. 

visst har det funnits jular som jag helst vilja glömma också, men over all tycker jag att julen är en underbar tid och jag blir otroligt glad varm och tårögd över att jag lyckas göra tokfina lussekatter. 

Jag blir tårögd av att Erik laddar hem Mupparnas Julsaga, trots att jag sett den tusen gånger så gråter jag alltid på dem

Älskar att krypa ner i soffan och kolla på en julfilm som man vet precis hur den kommer gå. 

Men det är sjävla känslar man får i kroppen utav filmen, doftljusen och mupparnas julsaga. 

Jag vill ha snö på marken, så det knarrar under mina sulor! 

Jag vill att alla sätter upp sina julstjärnor i fönstern så att det lyser fint när jag skall gå hem från jobbet på kvällen.

Känslig? Nä inte jag inte! 

satan va trött jag är nu. Fast inte i ögonen utan i kroppen. 

Idag har jag och Erik varit lediga tillsammans, sjukt skönt att få lite längre helg med varandra ibland. 

Vi klev upp runt 10 idag tror jag. 

Jag började fundera på om jag skulle börja göra lite jul, göra lite lussebullar och så. 

Dagen har innehållit följande:

Rusta besök

Jula besök

Valbo besök

Ica maxi Besök.

Bakande

Sjungande till Lars Vegas Trios julskiva (förlåt jag tjuvstartade). 

Gjorde lussekatter på en sats deg och sedan gjorde jag bullar av en sats. 

I bullarna hade jag smör, mandelmassa och socker. Och i den ena hade jag russin i degen också. 

Tycker det är sjukt kul att baka och jag bara längtar efter att få börja göra lite julgodis. 

Kanske man kan hinna lite sånt på söndag, få se om man ens orkar det. 

Imorgon skall jag byta gardiner och sätta upp julstjärnor, Erik funderade även om vi skulle åka till Våla en sväng. 

Får se vad som händer helt enkelt. 

som att det inte räckte med att förkylningen gör att jag snorar. 

Brorerik länkade till en låt på facebook som han skrev i samband med att pappa fick hjärnblödning. 

Nu sitter jag och jag tror att jag har lyssnat på låten 10 gånger eller nått sånt, jag bara sitter och stirrar på hur långt det är kvar så att jag kan spela den på nytt. 

Alla känslorna som man kände när allt hände bara kommer igen och på nytt. 

När Brorerik ringde från Värmland och sa att pappa åkt iväg i ambulans och vi inte visste vad som hänt och vart han åkt. 

Jag började ringa runt till alla sjukhus, hälsovårdcentraler jag kunde komma på, och ingen hade fått in honom, ingen. 

alla bad mig ringa senare eftersom att han kanske inte hunnit komma in ännu. 

Tillbaka in och försöka jobba men det blev inte många knop gjorda. 

Avvaktade i ca en timme och sedan gick jag ut i kylan och började ringa runt igen. 

sista stället som jag pratade med var Bollnäs och där var han. 

vilken jävla lättnad. 

Från att fått infon från Erik att han åkt iväg till att få veta vart han var, gick det säkert 3-4 timmar. 

Jag fick lämna mitt nummer till läkaren som ringde upp mig, bara för att vara säker att jag var jag. 

Och när han sa till mig att pappa hade fått hjärnblödning kändes det som att hela världen rasade ihop. Det kändes som att det var en jävligt tidigt och  jävligt dåligt aprilskämt. 

Min farmor dog av hjärnblödning så jag såg värsta senariot framför mig.

Att sedan ringa runt till alla nära, Erik, Tarja, Mamma, Faster kändes som att jag var en läkare som berättade den hemska nyheten.

Jag gick in och avslutade mina program på datorn, pratade  med min chef, och då kunde jag inte hålla tårarna borta, det brast, med all rätt. 

Tog ut semester resten av dagen och gick hem. 

Kommer ihåg att jag höll på att sluta röka, så det första jag gjorde när jag gick hemåt var att köpa ett paket cigaretter. 

Tände en cigarett som jag fick kasta på en gång, för den blev blöt av alla tårar som föll ner. 

Jag startade datorn när jag kom hem, och bara satt och kollade på den, på köksbordet blev det en stor pöl. 

Jag kände att jag var hungrig men hade inte ens lite ork i kroppen för att göra mat. 

Utanför såg jag att mamma kom gåendes som sa att nu ska vi åka till bollnäs. 

Sagt och gjort följde jag med mamma hem till trönö, vi ringde till ing-mari som vi träffade på hägers och sedan åkte vi mot bollnäs. 

När vi fick komma in och träffa pappa så kändes det inte som honom, det var så otäckt att se honom med slangar och aparater i varenda ende av rummet. 

Jag tror inte att jag var lika pratig som jag brukar vara, jag hade väligt svårt att smälta allt. 

Att pappa låg där så himla hjälplös, Man kunde inte göra ett dugg för att hjälpa till.

När vi lämnade sjukhuset så kände jag mig inte speciellt lättad, allt  kändes bara som världens största marddröm som man bara ville väckas ur. 

Dagen efter var det pappas födelsedag, pappas bror och syster skulle åka och hälsa på och frågade om jag ville följa med. 

Och så gärna som jag ville säga ja, så fick jag en stor jävla klump i magen som jag fortfarande har så himla dåligt samvete för. 

Jag följde inte med för att hälsa på pappa när han låg där, Erik var i värmland, han kunde inte åka, men jag borde ha åkt, jag borde ha varit där, jag är hans dotter och jag borde ha varit vid hans sida, jag borde ha funnits där med honom. 

Erik hade börjat planera att han skulle komma hem ifrån värmland vilket han gjorde, om jag inte minns helt fel så kom han hen den 10/2, när han själv fyller år. 

Så vi åkte till pappa pch hälsade på honom, och det var en enorm lättnad, han hade fått flytta från maskinrummet, han hade inte massa aparater inkopplade, och han skämtade som pappa brukade göra, han var uppkäftig som han brukar vara. 

Och först då kändes det som att det kommer fixa sig, när man fick se honom, utan all elektronik. 

Jag vet inte hur jag skall avsluta detta inlägg, jag vet egentligen inte varför jasg skrev det heller, men jag kände bara en massa jävla känslor, som jag ar tvungen att få ur mig. 

Novoqane - Coming Home by jajje