Jag trodde inte att jag skulle överleva den här dagen faktiskt. 

Klev upp kl 06, eller klev upp, blev väckt av "helvetesjävlaskitfan" eller någon sådan fint ihopsatt rad. 

Det var sambon som inte hört klockan utan blivit väckt av en utav samåkerskorna som frågade om han sov. 

Förstår att han blir på dåligt humör, jag hatar att försova mig. Fast om jag gör det, så är det inte så mycket själva grejen att jag sovit över, utan att hela dagen bara brukar gå och helvete när man måste börja med att stressa. 

Gjorde mig i ordning, gick till jobbet och jobbade till 12. 

Sedan jävlar, hem gick jag, kastade på mig träningskläder, "gick" till gymmet, och började träna. 

I mitt huvud så hade jag planerat att jag skulle vara hemma till 1215, vilket gick bra, att jag skulle vara på gymmet när kl var 1230, vilket också gick bra. Och att jag kanske skulle ha börjat träna runt 1240, och det stämde det med. Bra beräkning måste jag säga. 

Körde 40 minuter på min bästa vän Crosstrainern. 

Började bli jobbigt efter de första 15 minuterna, så jag drack lite vatten, sedan kunde jag köra de resterande 5 utan problem. Körde lite saktare under två minuter som är nått cool down program eller nått. 

Sedan körde jag på nytt. Nu hade jag ju redan kört 20 minuter så efter ca 5 minuter började jag känna att det var bra jobbigt. Men så började jag pressa mig själv. 

Bara en minut till, bara en minut till. Och helt plötsligt hade även de 20 minutrarna runnit i väg. 

hann med hela 7,7 km idag. Vilket är 0,2 mer än förra gången. 

Så himla skönt att man märker på sträckan som man gör och även på hur länge man orkar innan det blir jobbigt, att man märker att det går framåt. 

Jag har ju inte hållit på speciellt länge, utan det är nog 2 veckor på söndag, men att jag redan märker sådan skillnad på flåset, hur mycket jag orkar. 

Helt otroligt. 

Har försökt rikta in mig på att komma minst lika långt i sträckan på varje pass. Och för varje pass har jag ju ökat lite! 

sjukt kul! 

Efter träningen drog jag hemåt, kastade mig i duschen, lagade mat, sminkade mig och drog till jobbet. 

Jobbade till kl 21 och nu är jag här! 

Ska nog slänga mig i duschen snart igen, inte för att jag svettat ner mig så mkt, men det är rätt mkt hårspray i håret nu. 

Ja herregud, hur ska jag kunna komma ihåg nått ifrån spanien nu då? 

Kanske skönt för er också för att slippa gigantiska inlägg som är oerhört detajerade. 

Vi vaknade, hade en pooldag. 

Brorerik gick på en promenad själv. 

vi andra poolade. 

Cajsa mådde inte bra. 

Brorerik  kom tillbaka och sa att han visste vart vi skulle äta ikväll. 

Han hade hittat en restaurang som låg vid vattnet. 

Efter att vi poolat klart så drack vi lite öl, vilket vi säkert gjorde medans vi poolade också skulle jag tro. 

Började göra oss klara för att äta. 

Jag och Bergström gick ner för att vänta. 

Bergström hade inte tålamod att vänta. 

Bergström försökte klättra över stängselet. 

Gick inte bra. 

Slog huvudet i en tegelpanna och det kom blod. 

(Läs mer om det här). 

Bergström gick upp och la sig och vi andra åkte iväg. 

Tillslut hittade vi fram. 

Var ju lite svårt att veta hur man skulle åka med tanke på att bror hittade stället när han var ute på promenad. 

Var verkligen helt magiskt.

hur mysigt som helst, någon slags utegård skulle jag vilja kalla det, som var inglasad och med utsickt över medelhavet (som vi hade sett om det inte var så sent, vi såg bara ett mörker). 

Mamma och bror körde hem Cajsa som inte alls mådde bra denna kvällen. 

de kom tillbaka lagomt tills när maten kom.

Vi var alla supernöjda med maten, kanske inte axel, var nog lite för vuxen mat för honom. 

Daniel hävde i sig nästan en hel vinflaska själv. 

Efter maten åkte vi hemåt efter en underbar kväll. 

Mamma, Axel och Cajsa gick i säng rätt tidigt, men vi andra, ojojoj va vi var på G. 

Tom skadade Bergström. 

Daniel mest av alla! 

Så mycket skratt, så jävla kul hade vi den natten. 

Finns nog inget som man kan återberätta så att det är roligt för er som inte var med. 

Men för dom som var med på balkongen så kan jag nämna en favorit. 

"Nä du, där har aldrig Jimi Hendrix spelat"

det går ca 30 sekunder

"JOOOOO, JOOO, Bergström har rätt haahahaha han har det". 

går kanske en minut

"nä du, det var inte på nyårsafton han spelade där, det var det inte".

går ca 30 sekunder

"JOOOO, JOOO, Bergström har rätt, det var på nyårsafton". 

Ja ni ser, inte så kul för er, men jag sitter och tokler här bakom skärmen. 

Ja det var nog dag fyra. 

Några bilder blev det nog också tror jag:

Idag har Selma varit till Veterinären och fixat så det inte blir några fler topplax kattungar. 

Hon kände helt enkelt nä nu får det vara nog med de där förbannade jävla pillren som dom trycker ner i halsen på mig varje vecka. 

Nä men skämt och sido. När jag skrev första raden så kändes det nästan som hon dragit dit på eget bevåg, men så var icke fallet. 

P-pillren till henne började ta slut så jag ringde för att beställa nya och telfonisten i telefonen frågade om jag inte funderat på att sterelisera henne. Och ju det har jag visst tänkt, det har jag tänkt från början, och det är sedan 2008. 

Erik sa sedan i bakgrunden, boka en tid för det så fixar vi det. 

Så nu är det gjort, inge mer piller skönt som satan för oss och för Semlan också. 

Hon har ju fått en kull kattungar en gång, så det är ju kul för henne, eller kanske snarare för dom som skaffade sig en av hennes avkommor, verkade ha gjort tokbra misungar hon och Sigge. 

Vad jag vet har ingen kissat inne om det inte varit på kattlåda, alla är supergosiga och vad jag vet barnvänliga också. 

men gud vilken liv det var med dom små när dom kom julen 2009. Fan, 6 jävla katter var det i min lilla tvåa på kungsgatan i Söderhamn då. 

Man blev väckt nästan varje natt när dom små börjat gå och utforska, för helt plötsligt hade man minst 4 katter uppe i sängen som hävde sig och skulle busa. 

Om ni tycker att det blev mycket kattbilder i det här inlägget så har ni rätt, men, så blev det! 

Idag var jag iväg och tränade igen! 

Har inte lika ont i handleden idag som igår så att köra lite träning kändes skönt. 

Jag känner inte den här "ångesten" om man kan kalla det för det, för att gå och träna. 

Vet inte om ångest är rätt ord heller. 

Kanske snarare, den där latheten som brukar infinna sig när man börja tänka på träningen har jag inte känt. 

Ni vet när man kommer hem från jobbet, är trött, sätter sig vid datorn och tänker, jag gör det imorgon. 

Men så har jag bara varit iväg 2 ggr ännu också. 

Förra gången körde jag ju 20 min crosstrainer och ca 20 min på cykel också. 

Tyckte att cykling var skittråkigt och jag kände inte alls att det var lika givande som på CT med tanke på att på CT märkte man mer att man jobbade från fötterna upp till armarna. 

Svetten rinner vilket är en jävligt härlig känsla. 

Vet inte alls hur andra fungerar men jag tycker det är skithärligt med träningsvärk (i måttliga mängdet) och att svettas när man tränar, för då märker man ju att det händer nått, eller händer men att man verkligen anstränger sig! 

Idag körde jag 40 minuter på crosstrainern och hoppade över cykeln. Båda är ju ändå till för kondition, så om jag 20 min på vardera och plågas de ena 20 minutrarna för att det inte är kul, eller 40 min samanlagt 40 min på CT kan knappast göra någon skillnad. 

Känner att jag vill fokusera på kondition lite grand i början, för att få upp flåset och orka mera. 

Har inte duschat ännu, men ska snart hoppa in i duschen. 

Jag och Erik äter Rutbröd på väldigt olika sätt. 

Äter ni rutbröd på nått speciellt sätt?