Jag vet inte ens om du läser min blogg.

 Spelar egentligen ingen roll om du gör det. Jag vill bara skriva av mig allt jag inte kunnat säga. 

Jag tar på mig allt. Allt som hänt! Jag ångrar allt. Allt som hänt! 

Alla roliga stunder som vi hade saknar jag så otroligt mycket! 

Alla nätter vi satt vakna och bara pratade massa skit.

Alla sena nätterna på statt och den sena matlagningen i Koddes lägenhet. Fan va jag saknar allt sånt! När man var i närheten av dig behövde man egentligen inte göra något, man behövde inte säga något. 

 Fan va jag saknar allt! 

Förlåt för att allt gick åt helvete!! 

En sådan fin vänsakp vi hade som jag bara kastade bort. 

Jag vet att du försöker få den tillbaka. Men det finns naturligtvis en anledning till att jag inte kan, just nu! 

Jag skäms!! Jag skulle skämmas så otroligt bara att se dig i ögonen! 

Jag önskar att jag vågade, att jag hade det mod som behövdes. 

Jag hoppas du förstår mig. Jag hoppas att du inte lika arg på mig som jag är på mig! 

Jag ångrar mig och om jag kunde göra allt ogjort skulle jag göra det tusen gånger om! 

Om du bara visste hur dåligt jag mådde när allt började. Det som gjorde mest ont var att jag inte vågade prata med dig om hur allt var, hur allt låg till. 

jag bara hoppas att jag en dag tillåter mig själv att förlåta mig för allt detta. 

Jag hoppas att jag får mod att sitta mitt emot dig och prata bort en helt kväll. 

Gud vet hur mycket jag saknar det. 

Och jag saknar dig, I.