Sedan förra helgen har jag gått och irriterat mig mer och mer på hur människor tror att allt kretsar runt dem. Men innan jag går in på det skulle jag vilja lyfta fram en väldigt betydelsefull person - någon som alltid har funnits där, till och från men som man alltid hittat tillbaka till.

När jag var mindre brydde jag mig nog en hel del om att vara så att man passade in. Det var också det som resulterade att jag började röka, för att passa in. Jag gick i åttan när jag började be Camilla W köpa cigg åt mig på Mr. Sweet. Jag rökte nästan bara när jag var i skolan väääldigt sällan hemma eller efter skoltid. Någon gång nästan så utlutad genom mitt lilla fönster i mitt väldigt stökiga rum på övervåningen i Trönö. Bara det tycker jag säger en hel del. Det var just vid denna tidpunkt något slog mig. 

Det fanns en person i mitt liv som jag hade varit runt sedan barnsben. Gud så mycke tok vi kunde hitta på. Och jävlar va kul vi hade hela tiden så fort vi var tillsammans. Denna personen är nog en av de starkaste jag känner. Hon har alltid varit principfast. Under hela dessa 23 år som jag har känt henne kan jag bara säga att hon har utvecklats till det bättre, vilket är otroligt skönt! Men det som gör henne till en sådan speciell människa är att hon har aldrig vad jag kommer ihåg varit rädd för att vara sig själv, var någon annan än tycker. Att alltid gå sin egen väg, även om någon tycker att du har en jäääävligt ful tröja. 

När jag började på gymnasiet hade jag väldigt mycke av henne i mitt huvud. Vi skulle ju trots allt gå på samma program. Jag kände att det var dags att börja om. Det var då jag började utveckla den jag är idag. Och Barn och fritids programmet i Söderhamn var ju knappas ett dumt program att gå då. 

Jag plockade fram det som egentligen alltid hade funnits jämt inom mig, bara att jag hade varit för rädd för att inte passa in för att ta fram det. 

Och till dig (som att du inte fattat att det är du), Sofie vill jag säga tack! Även om vi har haft våra bråk och vi inte har pratat med varandra på ibland ett halvår så har jag alltid haft din tavla som jag fick av dig kvar i huvudet. Vet inte om du kommer ihåg den, men den finns fortfarande kvar i min pappas föråd. 

Tack!!

Och nu till människor jag inte vill vara.

Som ni alla säkert redan vet är min mormor rätt speciell. Hon tror att alla människor håller koll på henne. Som om att alla vill veta vad hon håller på med, vad hon gjorde igår, vad hon åt för mat, varför hon inte vattnade blommorna, varför  hon var ute och skottade 2 gånger och inte skottade undan allt på en gång. 

Att man orkar tro att hela världen kretsar runt sig själv förstår inte jag. Att man tror att alla människor bryr sig så jäälva mycke i vad jag gör en lördag kväll. Som att människor inte har sig själva att bry sig i. I detta som jag tycker idag mycket mer egoistiska samhället är det väl ingen som orkar bry sig i någon annan än sig själv. 

Mamma föreslog att mormor kunde gå en viss rutt varje dag, då mormor klagar på att hon inte kommer ut och går lika ofta nu som när hon hade hund. 

Och då var mormors kommentar "ja men va ska dom tro om jag går runt där varje gång?"

Jag hade sådan god lust att svara typ: Ja antagligen tror dom att du skall råna deras lekstuga på utemöbler till sommaren. 

Nä jag fattar bara inte hur man orkar gå runt och tro att alla bryr sig om just mig. Att alla ser att jag har vita skor och svarta strumpor och snackar skit om det. 

Nä nu har jag avreagerat mig lite. 

Nu ska jag kolla vidare på tusenbröder och efter detta avsinuttet skall jag minsann sova! 

Kan bli en dryg dag imorogn, faktura vecka på jobbet. 

Då sitter jag på jobbet igen. Vid mitt nya bord, med mina gamla arbetsuppgifter.

Skulle göra lite admin men då blir man låst i programmet så det går inte. Så jag satte mig i tele.

Men då funkar inte hörlurarna, men nu funkar det.

Så nu är  man pågång igen.

Har dock bara fått faktura samtal vilket inte gör mig ett dugg.