Jag vill bara säga till mina underbara vänner, som alltid finns där för mig att jag älskar er. 

Hur långt bort, eller hur nära ni än är, så finns ni alltid där, och bryr er. Och det betyder så mycket för mig! 

Det känns som att det är mig det är fel på.  Inget annat. 

Det är jag som är problemet. 

Annars hade man inte gjort som man gjort. 

Att man inte tänker efter före är nått jag inte förstår alls! 

Att gå runt och TRO saker och inte ta reda på fakta är bland det fulaste och den dummaste bortförklaringen jag hört! 

Du har fan aldrig gått runt och trott tidigare, dumma frågor flyger ur din mun hela tiden, varför inte denna? 

Att du inte har någon förklaring på att det inte är mig det är fel på, gör inte saken bättre alls! 

Jag såg dig som en människa som aldrig skulle såra mig, men jag har aldrig känt mig såhär sårad som jag gör just nu! 

Jag känner mig så jävla sviken, äcklad, äcklig, dålig.

Jag vill inte vara här nu.

Jag vill åka hem och lägga mig under täcket och sova några månader.

Vakna upp och allt ska vara som vanligt.

Illamåendekänslan ska vara borta, kanske jag heller inte då känner mig våldtagen, förrådd, äcklig och dålig.

Kanske allt då kan vara normalt