Då var det snart dags. Äntligen känner jag. 

Men även nej! 

och nej känner jag bara pga att inget är gjort. Inget här är packat. 

Vi har inte fått någon klarhet gällande tapetsering, vilken dag det skall ske. 

Vi har inte gjort klart med vilka tapeter vi skall ha, vi vet inte vilken färg vi skall ha på resterande tre väggar i vardagsrummet. 

Och det värsta är att det känns som att jag skall planera allt själv. 

Jag skall se till så att det blir gjort.

Bara för att jag ofta vill ha saker och ting planerat en bit i förväg betyder inte det att jag gillar det. 

Jag önskar att jag kunde tänka "det löser sig", men det går inte. 

Inte när jag vet att han går runt och tänker så. Han tror att allt kommer lösa sig så bra så. Medans jag har panik över att inte en enda sak här är nerpackat, vi inte har nått klart angående tapetseringen, vi vet inte vad som skall tapetseras, när ska vi hinna göra jobbet innan tapetseringen dvs, riva ner eventuella tapeter, spackla, slipa. 

Gaaaaaaah!!!!!!!!!!!!