Saknar du någonsin någon som finns i din närhet? 

Säg att du och din partner har distansförhållande, saknar du personen trots att de är i din närhet just då?

När jag och Erik hade distans så brukar jag alltid på söndagarna börja sakna honom. Han tyckte förstås att jag var knäpp, eftersom att vi inte hade lämnat varandra ännu. 

Men jag visste hur jag skulle känna, hur jag skulle må.

Hur bra jag mådde när han var i min närhet så redan innan han hade åkt började jag sakna honom och längta efter att så träffa honom nästa gång. 

Likaså som när vi hade korvfesten här för Erik. 

Jag började sakna alla innan de ens hade åkt. 

Likaså när Mamma och Axel var här i Helgen så började jag sakna mamma och Axel innan dom ens hade klätt på sig för att åka. 

Är jag helt knäpp?

Min mamma heter Lena. 

Hon är den bästa mamman man kan ha. 

Min pappa heter Sven-Erik, men kallas för Kalle. 

Han är den bästa pappan man kan ha. 

Mina föräldrar är skilda, sedan sommarlovet mellan 8:an och 9:an för mig. 

Jag anser att jag har haft den bästa uppväxten man kan ha.

Vi hade inte obegränsat med pengar, vi fick inte allt vi pekade på.

Men om jag skulle växa upp en gång till skulle jag vilja ha det precis som jag hade det. 

Vi umgicks med varandra, spelade kort, spelade spel.

Jag skiter i utlandsresor, nya kläder, dyra leksaker. 

Men jag vet att mina föräldrar älskar mig.