Tur att det är fint med istappar. Skulle bli svårt för mig att använda min cykel nu

Musik är nått som alltid får mig glad och får mig att må bra. Eller så får musiken mig att börja gråta, lite beroende på vilket humör jag är på.

Sedan är det ju så att musiken låter olika i alla personers öron.

Jag har ju välidigt svårt att förstå mig på sådan musik som jag kallar för skrikmusik.

Jag kan inte direkt säga att jag är speciellt "berest" inom musikvärlden. Jag lyssnar ofta på samma grupper om och om igen.

Har dock välidgt lätt för att lessna på musik också, eller så accosierar jag musiken/gruppen till nått i mitt liv som får mig att må dåligt.

T.ex så när jag hör Backyard Babies tänker jag på Jimmy och han tänker jag helst inte alls på, inte heller den delen av mitt liv gillar jag att tänka mig.

När jag hör Metallica tänker jag på Magnus, när jag hör Oasis tänker jag på Sofie, När jag hör Men At Work - I Come From A Land Down Under, tänker jag på mamma.

Som sagt har jag lätt för att lessna på musik, men musik som jag aldrig lessnar på, är det mesta som min älskade bror, Erik har skrivit.

Nu tänker ni säkert, ja men det är bara för att det är din bror. Ja så kanske det är till viss del. Men, jag har tänkt på det där och om han hade slutat spelat i banden och banden hade fortsatt hade jag fortfarande gått iväg för att se dem spela, för att jag tycker om musikstilarna och älskar minnerna till låtarna.

Jag är så jälva stolt över honom, att han kan sånt som han kan. Jag kan ju absolut inte, jag kanske inte har gett det en chans heller för den delen.

Jag älskar honom och är så stolt över honom vad han än gör. Tror på att han klarar allt han tar sig an.

Sedan om jag nu tycker att han är skitbra och gör världens bästa låtar, för att han är min bror, vill jag bara ställa frågan; Är det inte så syskon gör?

Jag tycker att mina syskon är bäst på allt de tar sig an och jag älskar dem högre än allt annt!