Är det inte helt sjukt att någon man aldrig träffat kan betyda så mycket för en? 

Sitter och pratar med en kille som heter Daniel på msn. 

Jag har aldrig träffat honom, jag vet inte hur han hamnat på min msn alls. 

Men han har alltid funnits där för mig och jag har alltid funnits där för honom. 

När Jimmy var ett svin och behandlade mig fanns han där för mig och talade om att han inte förtjänade mig. Han har hållit mig vaken många nätter, bara genom att prata skit med mig. 

Vi kan prata om vad som helst, hur som helst. 

Även om vi inte pratar med varandra varje dag, så känns det som att vi ändå gör det. 

Jag vill nog bara säga tack för att du finns och för att du hjälp mig igenom jobbiga partier i mitt liv, det kommer jag vara dig evigt tacksam för! 

haha, mitt förra inlägg var tydligen det första för juli månad. Jag trodde faktiskt att jag hade bloggat nått tidigare. Men icke. 

Måste kanske ta och skärpa mig! 

Nu kommer Erik hem! 

Känns helt sjukt att man som 25åring håller koll på sådant här, men den 8/7 hade jag och Erik varit tillsammans i ett halvår. 

Känns som att det skulle vara sex år eller så. Allt känns helt tokbra, aldrig varit med om ett sådant problemfritt förhållande. 

Han verkar dock tro att jag är lite psykstörd, men det är jag kanske också. 

Han är på Getaway Rock festival nu, sista kvällen ikväll. Och jag har talar om att jag är lite orolig att han skulle iväg på det där. Han har försökt övertala mig till att jag inte behöver vara orolig, och det vet jag väl innerst inne också att jag inte behöver. Men ändå håller den här känslan av oro i sig. 

Hur mycket öl kommer han dricka? Kommer han hitta hem? Kommer han säga nått klumpigt och få stryk? Kommer han hamna i fel säng?

Men, han har då kommit hem alla nätter, hel! Det är skönt. 

Jag ligger nu i soffan, med datorn i knät, lyssnar på How I met your mother och pratar med folk på Msn. 

Det är kanske det mest ansträngande jag gjort idag. 

Nä, jag har även varit ut och gått, vikt tvätt, diskat, duschat ett X antal gånger. Men annars inte gjort nått. 

Är du lat? kanske ni undrar. Nej, eller jo kanske lite, men mest sjukt trött efter arbetsveckan som varit. 

Har känts så skönt att bara kunna vara idag. Fått lite tid för mig själv också med tanke på att Erik har varit borta. 

Alltid lite skönt att få vara själv också, även om jag gillar att ha honom nära. 

Det känns som att det här med blogga kommer lite i skymundan när man kommer hem på vardagarna. Det hinns inte riktigt med. Därav blir det oftast bloggar på helgerna. Meningslösa, innehållslösa inlägg. 

Men det är skönt att skriva av sig, även om det bara är strunt.