För Ca två år sedan säger bloggen att jag skrev om detta.

Mår dåligt att ens tänka på det.

Usch!

Tack gode gud för att jag inte är där!

Söndagar är hemska dagar.

När jag vaknar vaknar jag med personen jag älskar.

När jag ska sova får jag sova ensamen.

När "i en annan del av köping" börjar får jag en klump i magen och vill börja skrika, för när "i en annan del av köping" slutar, åker han tillbaka till Gävle.

Varför jag tvättar på söndagar?

Då har jag nått att göra när han har åkt tillbaka och jag kan koncentrera mig på nått annat.

Han skämtade idag och sa att "jag tycker du är bra dum som tvättar jämt när jag är här".
Jag undrar om han vet varför jag gör det?

Nu har jag hämtat tvätten och nu sitter jag här. Skulle redan kunna börja gråta av längtan efter att få somna i hans armar.

Gud så jag saknar honom på en gång när han går utanför dörren på söndagkvällarna!