Fan va drygt det är att lägenhetshunta. 

Ännu en lägenhet som vi inte vann, fick. 

Visst så kanske man inte skall klaga för vi har väl nyss gett oss in i detta också. 

Men när man längtar efter nått så mycket är det svårt att inte bli besviken. 

Nu får man försöka hitta nått nytt. 

Finns en vidrigt fin, för 350,000 har jag för mig, men är en tvåa på 42 kvm för litet för två pers? 

Plus att det inte finns en dörr till sovrummet och vi vill kunna stänga ute katterna ur sovrummet. Hur svårt är det att hitta en dörr som passar en öppning som redan är utskuren? 

Lägenheten jag nu är kär i hittar ni här

Axel var bra nöjd med Neverstore konserten igår. 

Han hade tom fått basistens plektrum. Det gick han omkring med i byxfickan nu idag. Och plektrumet matchade han med tröjan han köpte, solbrillorna jag hittade och en godispåse. 

Ja och Älskade BErik fixade en cool frisyr på honom! 

Lätt att jag har bästa grabbarna i mitt liv! 

Handlat lite mat inför kalasandet på fredag.

Jag vill bara lägga mig ner och skrika i en kudde just nu. 

tårarna bara rinner ner för kinderna för mig och jag vet inte vad som utlöst det hela. 

Massor att planera inför nästa vecka utan tillgångar. 

En resa jag längtat efter denna helgen som jag inte tror jag har ekonomi för att genomföra. 

Katt som kissar i sängen när jag ligger och sover, och när jag ska försöka åtgärda detta rasar hela världen ihop. 

Vissa dagar, vissa veckor önskar jag bara man kunde spola förbi. 

Födelsedagar på ingång, vet inte hur jag ska lösa det med den ekonomin jag har. 

Orkar inge mera nu. 

Har inget vettigt att skriva. 

Känner mig helt slut i kroppen, har tom sovit lite här på dagen, eller kvällen, efter jobbet. 

vaknade av en konstig dröm. 

Jag och brorerik var tydligen ute och reste. 

Vi var påväg hem ifrån Resan och skulle kanske till flyget eller nått. jag var i min ålder som jag är nu medans Erik var i Axels ålder, dvs 7. 

Vi var tokstressade och sprang som idioter, bussen som vi åkt tidigare var försenad och åkte omvägar. Busschaufören skrattade åt mig när jag skällde ut honom för att köra för sakta. 

Vi kom tillslut fram och där stod Mamma och pappa och väntade på oss, men dom skulle inte med flyget. 

Vi sprang bara förbi dom, Erik sprang så sakta att jag bar honom och sprang. 

Vi ramlade och när vi reste oss upp och jag bar det jag trodde var Erik, var det tydligen Kristoffer Andersson jag sprang och bar på, och han var i sin ålder som han var nu. Ni som jobbar på TP vet att Kristoffer jobbar på BO. 

Ja allafall, så var det väldigt märkligt. 

ja så mycket vettigt hade jag att skriva. 

Jag har väl aldrig längtat mer efter framtiden som jag gör nu! 

Jag vill att det ska börja ta fart. 

Att saker och ting skall komma i ordning. 

Att börja leva ett liv som sambo.

Låt framtiden börja, nu!

haha, jag sitter och läser ett inlägg på en blogg (Miss D har skadat mig). 

Precis när jag läst klart och skrattat lite kommer Per Moberg på min tv och säger "Jag är ju så jävla känd! Jag är ju så jävla känd". 

Skrattade jag! 

Just nu sitter ju på efterfesten med nära och kära.

Älskade pappa har varit upp med sitt band och spelat. så jävla kul att se honom där på scen efter allt som hänt.

Underbara pappa