I lördags kväll satt vi och väntade på "köping hillbillies". 

Erik satt och letade efter film att kolla på och jag satt och målade naglarna. 

I bakgrunden var svt2 på och en film. 

på filmen spelades denna låten: 

Jag började gråta som ett litet barn. 

Varför? 

därför.

Jag gick på gymnasiet när detta inträffade. Jag kände inte killen överhuvudtaget. 

Låten spelades på en minnesstund vi hade för  honom på skolan. Inte ett öga var torrt då, och inte heller i lördags. 

Det är hemskt att något dylikt skall behöva inträffa, inte att jag gråter utan det som hände Joakim Larsson. 

Då var man hemma i Söderhamn igen. 

Jag längtar efter att få kalla Gävle för hem 

Att bara behöva lämna honom när jag ska iväg och jobba. 

Komma hem till honom, hem till oss. 

Kunna kolla på tv tillsammans på kvällarna och sedan lägga oss tillsammans och sova. 

Att få vakna upp med den man älskar, är lyx

Utslagen katt efter en helg mee tokapi

Hade inte tänkt att blogga förens jag kom hem egentligen.

Men kom på en sak som jag känner att jag måste skriva.

    Vi var hos Eriks mormor och hälsade på igår, Erik hade inte träffat henne sedan jul så det var väl dags. 

Jag var beredd på att hon skulle vara "gaggig", som Erik uttryckt sig flera gånger när det gäller hans mormor. 

Men jag var inte beredd på att när hon öppnade dörren och Erik talade om att jag var "hans nya tjej" (visst låter det som att han byter en gång i månaden), att hon skulle brista ut i sång. "Emma, är du hemma? kan du låna mig en femma?". Bra nog så go tant den där Inga.