Min tro? 

Vilken tro? 

Ett tag trodde jag att jag kanske var kristen. 

Jag är konfirmerad, men jag är inte kristen, jag tror dock att det finns nått större än vi. 

Men jag känner mig inte religös. 

Jag hoppas på ett liv efter döden, men inte på jorden. 

Snarare att man kommer till en plats som bara finns hos en själv. 

Man träffar människor man saknar, människor man alltid har velat träffat. 

Sitt eget paradis. 

Jag vet inte riktigt vad som menas med ett ögonblick. 

Men jag väljer ett ögonblick jag aldrig kommer glömma. 

Jag kan ju berätta vilka två andra som flög i mitt huvud också. 

Första gången jag såg/träffade Axel. Kunde inte sluta gårta av lycka, bara att skriva om det gör att jag börjar gårta. Världens finaste! 

Ett annat är väl inte lika glädjane, men kanske på sätt ock vis. 

När Brorerik ringde från värlmland och talade om att Pappa hade åkt iväg med ambulans och ingen visste vart han var eller vad som hade hänt. 

Jag har aldrig någonsin upplevt den skräcken någonsin, att inte veta nått. Att inte veta vart han var, vad som hade hänt. 

Det vat hur skönt som helst när man fick veta vart han var. 

Men det jag har valt är när Erik (inte bror) kom och mötte mig en dag efter jobbet den 25;te juli för att vara exakt. 

Och när han påvägen hem "friade" till mig. Vet inte ritkgit om man friar här i Sverige som man gör i USA. Men jag var då inte alls medveten om att han skulle göra det. 

Vi gick och beställde ringar på en gång. 

En fantastisk känsla att veta att han vill ha mig med hela tiden. 

Olagligheter på kvällen.

Dvs för mycket kolhydrater i form av melon, vindruvor och kiwi.

Men gott.

Kollar på Coco Channel.

Jag anser att jag har fler bästa vänner. 

Men om jag skall välja min äldsta (inte den som är flest år) bästa vän skulle det bli Sofie. 

Vi har varit vänner ja sedan vi var väldigt små. 

Våra föräldrar känner varandra och vi är i typ samma ålder. 

Mamma hade Sofie och  hennes bror  Patrik som dagbarn hos oss när vi var små. 

Jag och Sofie har genomlevt en helt del tillsammans. 

Vi är väldigt lika, men otroligt olika. 

Om jag skulle välja ett tillfälle med Sofie som jag tänker på ofta och som gör mig att le skulle det bli midsommar på ett tak i Flogsta. 

Om jag skulle välja ett tillfälle med Sofie som får mig att gråta av glädje så var det nog när jag fick en tavla av henne.

Vi har varit osams och inte pratat med varandra på år och dar, men vi har alltid hittat tillbaka till varandra. 

Hon är en utav de få människorna som jag litar på till 110%, som jag kan berätta allt för, som jag ser mig umgås med fortfarande när jag är 80 år. 

Älskar dig, Fiso! 

Om jag någon gång somnar i soffan, somnar med kläderna på eller dyl, när Erik då säger åt mig att gå och lägga mig, så gör jag det, utan gnäll eller utan att säga snart, strax, jag bara vilar. 

När Erik somnar på något utav ovanstående sätt och jag ber honom snällt att gå och lägga sig och sova på riktigt, får jag ett rytande tillbaka "Snaaaaart"! Som en skoltrött tonåring som inte vill kliva upp till skolan. 

En gång kom han inte och la sig förens kl 05 för att jag struntade i att säga åt honom när han sov på soffan. 

Ska det vara så himla svårt att bara snällt resa sig upp lägga sig som en normal människa? 

Jag sitter och kollar på Harry Potter och de vises sten.?Har borstat igenom Selmas päls en sväng, sjukt att hon har någon päls kvar.

Imorgon blir det till att besöka gudsonen Gabriel som blev 1 år igår, dvs om magen är bättre. 

I helgen ska jag försöka orka städa på balkongen och göra rent kylskåpet och besticklåda

• Vaknade runt 10
• Klev upp
• Rökte
• Tog en Tassimo Kaffe
• Spelade Donkey Kong
• Kollade på Dexter
• Åt mat
• Gick och köpte bildäck och annat
• Kollade på Scott Pilgrim Vs the World
• Och nu skriver jag detta. 

PS

Mellan varje punkt kan du lägga till gå på toa.