Det var jävlar va jag bloggade förr. 

Inlägg 1

Inlägg 2

Inlägg 3

Jag sitter och kollar på halv åtta hos mig, skickar ett sms till BErik.

Halv åtta hos mig slutar och jag tycker fasen va lång tid det tar för honom att svara, vad har hänt? 

Jag går och duschar, har precis stängt av vattnet när jag hör att det dunkar på dörren. 

Börjar borsta tänderna och Mamma ropar "Emma, kom ut!". 

Jag svarar "men jag håller ju på här inne". 

Låser upp dörren, mamma säger "överraskning!".

Och där står han, en utav dom jag älskar mest av allt. 

Då har han åkt närmare två timmar för att komma hit. 

Jag började förstås gråta av lycka för usch vad jag hatar att vara ifrån honom. 

Jag och Erik är inte gjort för att vara i distansförhållanden, och absolut inte med varandra. 

Vi går ut och går med Vuffin som han hade med sig, och jag kan inte sluta gråta, som jag har längtat efter att ha honom nära, att kunna krama honom. 

Vi kommer tillbaka dricker lite kaffe, han får sig några mackor.

Vi sitter och pratar lite och nu är han nog halvvägs till Gävle skulle jag tro, för nu skall han tillbaka till Östervåla. 

Världens Bästa Erik Bergström, du är helt underbar och jag älskar dig.

Denna går runt runt nu i hörlurarna på jobbet för att få tiden att springa förbi