gud va skönt det skall bli. I september drar vi till Spanien, och med vi menar jag, Mamma, Daniel, Axel, Bror Erik, Cajsa, Jag och Berik. 

En vecka blir vi borta, satan så skönt det skall bli. 

Här ska i bo. Verkar hur fint som helst, precis nedan för lägenheten ligger havet. Lägenheten har pool. 

Vi kom undan jättebilligt. Under 2500:- per person, och då är det boende, flyg tur och retur och även hyrbil. 

Så jäkla skönt skare bli! 

Ibland så känner jag att jag saknar tp. 

Kanske inte själva tp utan mer kollegorna. 

Älskar mina kollegor som jag har idag också men vissa personer kan dom inte ersätta. 

Men när jag saknar tp så är det ju främst kollegorna och även den jag var. eller hur jag var. 

Jag saknar att jag kände mig så säker på det jag gjorde. 

Att jag visste att jag gjorde rätt. 

Att man kunde det man höll på med så man kände sig säker i det man gjorde. 

Att man kände att man hjälpte kunderna när dom ringde in. 

Även om många utav kunderna jag har idag säger att de är jättenöjda med det jag gjort så känner jag mig inte säker på det ändå. 

Bara för att jag själv inte känner mig lika säker på det jag säger till dem. 

Trots detta får jag alltid fina siffror på mätningarna som görs, dom tycker jag är jättetrevlig och de flesta tycker att jag löser deras ärende. 

Och med de flesta så menas ju förstås att jag uppnår procenten man skall. 

Men trots bra siffror, trots ord ifrån kunderna så har jag aldrig känt mig mer osäker på att jag faktiskt kan det jag sysslar med. 

Jag tycker inte att det är jobbigt att gå till jobbet, jag tycker om att vara där. 

Men det vore skönt att få den här säkerheten som man hade. 

Att man kunde föklara saker på flera oliak sätt för kunderna. Som det är nu kan jag förklara en sak på ett sätt. 

Är man sker på en sak kan man förklara det i princip i jämförelse med vad som helst. 

När kommer säkerheten? 

shit. 

Nu slog det mig att det är ett år sedan vi flyttade in i lägenheten, här på Söder. 

Helt sjukt va fort tiden har gått. 

Kan inte riktigt fatta det. 

Känns som att det var igår jag fick panikutbrott pga allt som skulle spackals som inte var planerat. 

Trivs hur bra som helst här! 

Och den 2/8 har jag för mig att vi varit förlovade i ett år också. 

Vi har ju inge datum i våra ringar, dumt nog kanske. Men jag har för mig att det var den 2:ra augusti. 

Grattis till oss i efterskott! 

Jag har läst Eriks inlägg säkert 4 gånger och börjat gråta varje gång. 

Jag har inte fattat att det är mig han syftar på. 

Men ju mer jag läser det och inser att det är mig han skriver till så fylls jag av en varm känsla inombords. 

Känns som att han redan skrivit allt så vad jag än skriver är det som ett gruskorn i en öken. 

Han är den första människa som jag någonsin älskat lika mycket som jag älskar min familj. 

som sagt, känns som att det inte alls är tillräckligt med tanke på allt fint han skrev men så får det bli!