För två år sedan skrev jag om detta 

Är inte det som är bra med oss människor att vi är olika? 

Att vi kan olika saker och kan lära oss av varandra? 

Vi skulle inte ha någon glädje av varandra om vi inte fick nått i utbyte av att umgås.

Att umgås med en människa som tror att hon/han vet allt, och skall försöka vara bättre än mig är det värsta jag vet.

En människa som får mig att må dåligt pga att jag inte har lika mycket kundskap.

Lär mig istället och gör mig till en bättre människa.  

Själv föredrar jag att veta och vara säker, istället för att vara osäker, men ingen kommer allafall få reda på att jag inte visste. 

Om jag skall göra nått, som jag inte har koll på, tex när vi höll på att spackla och så i lägenheten, så föredrar jag, när det är saker jag aldrig gjort förr, saker som jag vet att jag inte har koll på, att få råd av andra människor som vet. 

Människor som har gjort det, som har koll. 

Jag tror jag pratade med mamma, frågade folk på Facebook om dom hade tips och råd, jag googlade, frågade folk på jobbet om dom hade koll på hur man gjorde. 

Jag skulle aldrig ge fan i att ställa en fråga. 

Jag frågar hellre och verkar dum, korkad istället för att göra fel. 

Hur är ni? 

Genomför ni nått, utan att ha koll på hur det skall göras? 

Ställer ni frågor till folk som har koll för att veta att ni är på rätt väg? 

Selma är lite smått sur på mig för att jag tvingat i henne ppiller.

Gick och satte sig i andra sidan av sängen och ignorerade mig.

Inte ens när jag ropade, visslade gav hon mig en blick. Bitch.

Men sedan såg hon lyset ifrån min mobil på väggen och kom genast närmare och skulle leka med det.

Hon är tydligen jättegosig mot Erik när han kommer hem. Väntar på honom vid dörren och följer efter honom överallt.

Annars har dagen varit bra.

Trött emot slutet av dagen men sånt får man ta.

När jag kom hem fick jag mat och började bli lite smått misstänksam mot Erik. Det var som att ha en buttler.

Han gjorde kaffe, ställde fram en kopp, frågade om jag ville ha kaka. Jag tänkte att han hade stoppat snoppet i fel grotta, men det hade han inte.

Han va bara go.

Börjar få lite Axel-abstinens, måste åtgärdas snart.

Älsklingarna mina!!

Killen som tyckte jag var knäpp för att jag drack  kaffe tidigare står och laddar bryggaren inför imorgon bitti. 

Han dricker inge kaffe på jobbet för det är äckligt, så nu ska han i förebyggande syfte dricka kaffe på morgonen för att slippa huvudvärk. 

Han pratar även om att skaffa en termosmugg så att han kan dricka kaffe på vägen till jobbet. 

Dagarna på jobbet går rätt fort förbi nu. 

Förra veckan var den segare än sirap men nu jävlar går det undan. 

Finns nått att göra hela tiden så man sitter inte sysslolös. 

Idag när jag ankom med tåget var Erik där och väntade på mig, gullunge. 

Tidigare gånger har jag typ fått säga "om du har tråkigt kan du ju komma och möta mig". 

Men nu kom han på det helt själv. duktig! 

Vi har ätit hamburgare med hemmagjord dressing vilket var gott. 

Var inte superhungrig faktiskt men mat ska man äta. 

Annars inte så mycket nytt.

Erik har beordrar övertid på lördag och sedan ska han nog ut med jobbarkompisarna så det blir en lugn dag och kväll för mig. 

Kanske ett besök till Fröken Norgren om hon är hemma. 

Nu ska jag inta soffläge med min karl och kolla på Halv åtta hos mig. 

Stör mig lite på fjantnegresskvinnan som är med. Pratar som ett barn när det inte är nått som hon gillar. 

Fjantskalle. 

sommarn vägen? 

När jag gick till tåget imorse slog det mig på riktigt.

Det är fasen höst ute! 

Det låg gula och röda löv på backen och jag kunde inte låta bli att bli lite lycklig inombords. 

Om det är en fin höst, är höst en underbar årstid. 

Fina färger på träden, härligt väder om det inte är grått och kallt. 

Jag hoppas på en fin höst, efter den kalla vintern och lite smått regniga sommaren. 

En fin höst kan vi väl få, och en riktig vinter men inte för mycket snö. 

Och en härlig vår utan en massa slask och en regnfri sommar med lagom varmt, myggfritt, gratis öl, världsfred, grillfester hela tiden, betald ledighet så fort det kommer en fin dag. 

Är det för mycket begärt?

Vilket parti skall jag rösta på om jag vill ha detta? 

;)

Jag känner mig så jävla taskig. 

Att döma honom efter vad jag tidigare själv upplevt, och blivit utsatt för. 

Samtidigt som jag litar på honom så finns det en oro. 

En person sa till mig "klart du inte litar på honom, människor är idioter och det är han som skall få dig att tro på människorna igen". 

Jag bara önskar att jag kunde släppa det förflutna som gör att mina tankar kommer fram, och enbart se framåt. 

Men det förflutna kommer alltid finnas kvar, på sitt sätt. Utan det förflutna skulle jag inte vara här idag. 

Det är bara att hoppas att det en dag kommer bli historia och att oron försvinner helt.